Äntligen e de över. Nu är nervraket borta. Är fortfarande bedövad på två ställen. Känns lite lustigt att inte ha någon känsel. Fick tandläkarbedövning, som gör så jäkla ont att få. Var nästan så tårarna kom. Men man vill ju alltid visa att man e strakare än vad man e så jag höll in dem. Sköterskan sa du får säga ajj om du vill de e inte olagligt. För jag berättade om min fobi för blod och sprutor. Så de var skönt att dem visste. Sen när dem började skära så säger läkaren helt plötsligt "Ojj, vad de blöder mycket här då". Snacka om att jag höll på att smälla av. Och så ser man värsta blodtussen svicha förbi som e helt täckt med blod. De gjorde inte saken bättre direkt. Kändes som magen skulle vändas ut och in. Sen vra de dags för den andra och var tvungen att ta ytterligare en spruta lokalbedövning. Fy F*N. Gjorde 10 gånger ondare dessutom. Och sen när de e klart så ville läkaren att jag skulle kolla på stygnen så jag fick se hur de såg ut. För han hade gjort special stygn. "NU har jag gjort som en lite plastikoperation här förstår du, så nu kommer de inte synas lika mycket längre". Jaha tänkte jag, de var ju skönt att ett ärr kommer försvinna. Delvis i alla fall. Men jag avstod från titten. Sånt klarar jag verkligen inte av.
Men nu har jag ca 10 stygn som ska tas bort om 2 veckor och jag får ABSOLUT INTE träna hårt. Jag får gå men inte så jag svettas. Får inte springa, eller träna gym. Så nu dröjer de ytterligare 2 långa veckor inna jag får träna. Jag lovar att mina ben kommer få något ryck snart och börja sprattla eller börja springa och inte stanna på ett tag. Så tyåpiskt nu när förkylnngen ätnligen nästan e borta. Sånt här händer alltid mig. allt på en och samma gång. Otur eller vad. Nää nu e rasten slut...

Kram T