Tankar. Alla dessa tankar. Vart kommer dem ifrån. Dem verkar aldrig ta slut. När en upphör läggs de alltid till en. Sen helt plötsligt en vacker dag är den där tanken som försvann en dag tillbaka. De e som den aldrig har försvunnit. Tanken har bara tagit en paus. Legat där i bakhuvudet i ett litet trångthörn och väntat på att få komma ut igen. Cirkulera i knoppen. De blir som en ondcirkel. Speciellt om de e tankar man inte vill vet av. Saker man tycker e obehagliga. Tanken som inte släpps fri förens man har klarat av den där obehgliga saken. Som man aldrig trodde man skulle klara av. Tanken börjar oftast som EN tanke. Men ju mer man tänker på tanken så bildas de små sidospår om den tanken. Så tanken växer och växer och blir större. Och så börjar man tänka på alla dessa små tankar som skapades utav den stora tanken. Livet e bra komplicerat ibland. Fast tänk vad tyst och fantsilösa vi skulle bli om vi inte hade tankar. Så tankar e väldigt bra i slut ändan. Tankar styr faktisk våra liv.
Mer än vad vi tror.

Kram T